Jag måste
Akta dig för dom "ruttna liken" som ständigt kan poppa/flyta upp bara. Om du fastnat i något kanske det finns något där du inte är riktigt klar med? Något kvar att ta lärdom av. Ofta är det känslor från personen, händelsen som inte vi tillåtit komma ut tillräckligt, låtit oss se i vitögat. Oftast sorg för min del. Det som gjort mig ledsen. Men så skriver jag om det till ilska, harm och oförrätt att älta i, istället för att bara ta hand om mig och känna att jag är LEDSEN över det, och gråta en skvätt. Är det möjligt att prata om händelsen, med människan och få nya minnen kring det? Vad krävs för att kunna förlåta om det inte går? Tryck inte ner, och sopa över som katten gör i lådan, ta en timme här och där, kanske 1/vecka och skriv grubblet, och läs senare. Där emellan lev här och nu. Det är svårt att vara människa! Det märker vi speciellt när vi har familj själva, hur svårt det är att vara förälder och rusta sina barn, vara förebild. De flesta gör så gott de kan här i livet och mer räckte de inte till. Att förlåta och komma till punkt med, är viktigt och något vi kan förändra för oss själva.
Puss från Ulrika, orolig att du ska trycka ner och låsa in och kasta nyckeln. <3
